Missförstå mig inte nu, men det har disskuterats länge & i många olika sammanhang både bland vuxna och ungdomar att en människa som kommer från en trasig familj, som har en trasig barndom, inga vänner att peka på - luta sig på, som aldrig riktigt känt sig älskade utan bara i vägen eller aldrig haft ett riktigt hem som dom kan kalla hem - går fel väg i livet. Att dom blir trasig, är inte mer än förståeligt men det är fel att säga att alla är dåliga.

För det finns dom som strävar efter att bevisa motsatsen för världen, som vill vara bättre än människorna som funnits i derats liv. Dom vill inte svika folk just för att dom vet hur det är att inte känna sig trygg någonstans. Det betyder inte att bara för att du sorgligt nog har en mamma som är alkolist och en pappa som aldrig är hemma, att du blir en lika dålig far när du blir stor. Det finns tyvärr dom fallen där det blir så, eller där ungdomarna väljer att dölja smärtan genom att göra vad dom vill, kallhjärtat. Men vi glömmer bort alla dom andra, som väljer att kämpa ändå - som väljer att förlåta, som väljer att älska, som väljer att leva.

Jag kommer alltid beundra dessa människor, för jag står fortfarande fast vid att livets framgångar föds up livets nedgångar men jämför våra nedgångar & dessa människor nedgångar? Det är helt fantastikt vilken kämparglöd det finns hos vissa, hur mycket kärlek folk väljer att ge trots att dom aldrig fått det själva.

Respekt & kärlek till er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni vet när tysnaden tar över i telefonen, när det känns som att man inte har något mer att prata om? När du bara sitter och håller telefonen i handen utan att riktigt veta varför? Oftast gör vi det för att vi inte anser att det är dags att säga hejdå...

Orden som sas, känslorna som framkallades, livet som förändrades, hjärslagen som slog hårdare, nätter som jag trodde att jag drömde om, småsaker som helt plötsligt blev stora, blickar som brände i själen, läppar som kunde värma, leenden som kunde vän...

Jag tror vi alla har någon som har orsakat en sådan stor smärta medvetet och lämnat spår efter sig att vi automatisk sjunker till samma nivå och leker med någons hjärta bara för att vi vet att vi kan. Men vi glömmer bort att alla inte är likadana i s...

Jag sitter här i fönstret och ser hur regnet spolar bort allt smuts ner mot brunnen. Det får mig att inse att regn får oss att inse att det inte spelar någon roll var du än sätter dig, du kommer ändå bli blöt. Det spelar ingen roll vart du väljer att...

Där sitter du idag, med en skamsen blick med huvudet ner åt marken. Armarna på bordet så att du inte faller platt rakt ner där vi alla andra trampar. Igår stod du med båda fötterna på jorden med drömmar att vara någonting du inte är - användbar. Fast...