Jag sitter här i fönstret och ser hur regnet spolar bort allt smuts ner mot brunnen. Det får mig att inse att regn får oss att inse att det inte spelar någon roll var du än sätter dig, du kommer ändå bli blöt. Det spelar ingen roll vart du väljer att gå, dina skor kommer ändå bli blöta. Jag releterar det till livet, till verkligheten. För det fick mig att inse, i samma sekund som regnet öser ner mot fönsterutan att vi kan också välja att göra livet enklare och renare genom att ta bort allt som sänker och sinkar oss som människor. För jag är trött på att behålla kontakten med folk bara för att allt ska verka som om livet aldrig förändrats, jag är trött på att alltid behöva anpassa mig till människor som egentligen traskat ut ur mitt liv för allt för längesen. Därför valde jag att avsluta alla gamla kapitel, bränna upp dom som om dom aldrig existerat. För vissa människor vill jag inte längre förknippas med, jag vill inte att folk för en sekund ska tro att jag en gång har kunnat befinna mig i samma rum med dessa människor som inte längre finns i mitt liv. För jag är trött på att ge folk chanser bara för att bevisa för andra att jag inte stänger ut människor för snabbt. För det här är mitt liv, det är mina känslor & det är mitt hjärta - ingen annans. Jag kan inte klaga över livet idag, därför väljer jag att inte göra det heller men jag vet att gammal aska kan brinna igen & det vill jag inte tillåta. Därför har jag nu för mitt hjärta skull stängt igen vissa böcker och lagt dom längst in på hyllan för att aldrig mer öppna dom. Dock har jag gett det en sista chans för att klara ut alla frågetecken så att jag slipper undra om tio år vad det var som gick fel. Jag har förlåtit dessa människor men jag har inte glömt & det är det som räknas i livet. Att förlåta är enkelt, att älska är enkelt men att släppa taget är svårt. Så därför när vi kommer till den punkten att vi kan släppa taget då vet jag att det är ett tjockt streck stryket över dessa personer. Jag har gjort mitt & det är det som räknas. Jag har försökt ställa saker till rätta, jag har medvetet krossat hjärtan & jag har medvetet själv orsakat en hel del smärta hos mig själv. Men vi alla växer upp,vi alla inser en dag hurdan vi är som människor & får oss en tankeställare - är det här den jag vill vara? Nej det är det faktiskt inte. Jag vill inte längre sätta mig själv i skiten , jag vill inte längre lägga ner tid på fel människor så därför väljer jag faktiskt att börja om nu. Det får ta den tiden det tar, det får svida av alla dessa hål i hjärtat men i slutändan så vet jag att det är värt det. För ingen i det här livet kommer leva ditt liv, utan det är du själv. Det är ingen som behöver se din spegelbild i spegeln utan det är du själv som ska våga möta din egen blick - kom ihåg det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni vet när tysnaden tar över i telefonen, när det känns som att man inte har något mer att prata om? När du bara sitter och håller telefonen i handen utan att riktigt veta varför? Oftast gör vi det för att vi inte anser att det är dags att säga hejdå...

Orden som sas, känslorna som framkallades, livet som förändrades, hjärslagen som slog hårdare, nätter som jag trodde att jag drömde om, småsaker som helt plötsligt blev stora, blickar som brände i själen, läppar som kunde värma, leenden som kunde vän...

Jag tror vi alla har någon som har orsakat en sådan stor smärta medvetet och lämnat spår efter sig att vi automatisk sjunker till samma nivå och leker med någons hjärta bara för att vi vet att vi kan. Men vi glömmer bort att alla inte är likadana i s...

Där sitter du idag, med en skamsen blick med huvudet ner åt marken. Armarna på bordet så att du inte faller platt rakt ner där vi alla andra trampar. Igår stod du med båda fötterna på jorden med drömmar att vara någonting du inte är - användbar. Fast...

Det handlar om att kunna viska i någon öra varje natt hur mycket du älskar den & mena det lika mycket varje gång. Att kunna kyssa bort någons sårighet och vara beredd på att kunna bli dränkt på vägen av alla tårar. Att kunna se alla regnbågens färger...