Direktlänk till inlägg 11 november 2011
Orden som sas, känslorna som framkallades, livet som förändrades, hjärslagen som slog hårdare, nätter som jag trodde att jag drömde om, småsaker som helt plötsligt blev stora, blickar som brände i själen, läppar som kunde värma, leenden som kunde vända upp & ner på ens värld, händer som kunde läka såren, famnen som kunde ge trygghet. Ord som kunde såra, situationer som kunde orsaka tårar, slag som kunde lämna märken, smärta som kan blockera luften, blickar som kan hata. Rädslan att vara någons allting, till att bli ingenting.
Ni vet när tysnaden tar över i telefonen, när det känns som att man inte har något mer att prata om? När du bara sitter och håller telefonen i handen utan att riktigt veta varför? Oftast gör vi det för att vi inte anser att det är dags att säga hejdå...
Jag tror vi alla har någon som har orsakat en sådan stor smärta medvetet och lämnat spår efter sig att vi automatisk sjunker till samma nivå och leker med någons hjärta bara för att vi vet att vi kan. Men vi glömmer bort att alla inte är likadana i s...
Jag sitter här i fönstret och ser hur regnet spolar bort allt smuts ner mot brunnen. Det får mig att inse att regn får oss att inse att det inte spelar någon roll var du än sätter dig, du kommer ändå bli blöt. Det spelar ingen roll vart du väljer att...
Där sitter du idag, med en skamsen blick med huvudet ner åt marken. Armarna på bordet så att du inte faller platt rakt ner där vi alla andra trampar. Igår stod du med båda fötterna på jorden med drömmar att vara någonting du inte är - användbar. Fast...
Det handlar om att kunna viska i någon öra varje natt hur mycket du älskar den & mena det lika mycket varje gång. Att kunna kyssa bort någons sårighet och vara beredd på att kunna bli dränkt på vägen av alla tårar. Att kunna se alla regnbågens färger...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|