Jag sitter här i fönstret och ser hur regnet spolar bort allt smuts ner mot brunnen. Det får mig att inse att regn får oss att inse att det inte spelar någon roll var du än sätter dig, du kommer ändå bli blöt. Det spelar ingen roll vart du väljer att gå, dina skor kommer ändå bli blöta. Jag releterar det till livet, till verkligheten. För det fick mig att inse, i samma sekund som regnet öser ner mot fönsterutan att vi kan också välja att göra livet enklare och renare genom att ta bort allt som sänker och sinkar oss som människor. För jag är trött på att behålla kontakten med folk bara för att allt ska verka som om livet aldrig förändrats, jag är trött på att alltid behöva anpassa mig till människor som egentligen traskat ut ur mitt liv för allt för längesen. Därför valde jag att avsluta alla gamla kapitel, bränna upp dom som om dom aldrig existerat. För vissa människor vill jag inte längre förknippas med, jag vill inte att folk för en sekund ska tro att jag en gång har kunnat befinna mig i samma rum med dessa människor som inte längre finns i mitt liv. För jag är trött på att ge folk chanser bara för att bevisa för andra att jag inte stänger ut människor för snabbt. För det här är mitt liv, det är mina känslor & det är mitt hjärta - ingen annans. Jag kan inte klaga över livet idag, därför väljer jag att inte göra det heller men jag vet att gammal aska kan brinna igen & det vill jag inte tillåta. Därför har jag nu för mitt hjärta skull stängt igen vissa böcker och lagt dom längst in på hyllan för att aldrig mer öppna dom. Dock har jag gett det en sista chans för att klara ut alla frågetecken så att jag slipper undra om tio år vad det var som gick fel. Jag har förlåtit dessa människor men jag har inte glömt & det är det som räknas i livet. Att förlåta är enkelt, att älska är enkelt men att släppa taget är svårt. Så därför när vi kommer till den punkten att vi kan släppa taget då vet jag att det är ett tjockt streck stryket över dessa personer. Jag har gjort mitt & det är det som räknas. Jag har försökt ställa saker till rätta, jag har medvetet krossat hjärtan & jag har medvetet själv orsakat en hel del smärta hos mig själv. Men vi alla växer upp,vi alla inser en dag hurdan vi är som människor & får oss en tankeställare - är det här den jag vill vara? Nej det är det faktiskt inte. Jag vill inte längre sätta mig själv i skiten , jag vill inte längre lägga ner tid på fel människor så därför väljer jag faktiskt att börja om nu. Det får ta den tiden det tar, det får svida av alla dessa hål i hjärtat men i slutändan så vet jag att det är värt det. För ingen i det här livet kommer leva ditt liv, utan det är du själv. Det är ingen som behöver se din spegelbild i spegeln utan det är du själv som ska våga möta din egen blick - kom ihåg det.

Där sitter du idag, med en skamsen blick med huvudet ner åt marken. Armarna på bordet så att du inte faller platt rakt ner där vi alla andra trampar. Igår stod du med båda fötterna på jorden med drömmar att vara någonting du inte är - användbar. Fast om sanningen ska fram, så är du lika värdelös som jag. Enda skillnaden mellan mig & dig är att du aldrig kämpat för någonting i ditt liv, du har alltid klarat dig bra nog ändå med allt du pekat på. Verkligheten ser dock ut så här idag, stå där på knä framför mig, be om min hand, be om min förlåtelse & jag kommer spotta dig i ansiktet. För det är försent för dig att få mig att tro på dig, på dina ord & på dina handlingar. Jag har sett vem du egentligen är och svaret är - ingenting. Du tror dig vara så mycket, bara för att du har förnekat allt ont du gjort i världen, mot människor i din omgivning. Men sanningen är att sanningen kommer ikapp en, verkligheten finns där & du kan leva i förnekelse fram tills den dagen du verkligen faller och jag är inte där för att ta emot dig, som jag så många gånger tidigare varit. Då kommer du få se hur det är kämpa sig uppåt, när det inte finns någon som tror på en, när det inte finns någon att luta sig emot. För jag lovar dig, jag kommer inte finnas där. För jag vägrar vara ditt andra handsval, men även ditt förstahandsval.

Det handlar om att kunna viska i någon öra varje natt hur mycket du älskar den & mena det lika mycket varje gång. Att kunna kyssa bort någons sårighet och vara beredd på att kunna bli dränkt på vägen av alla tårar. Att kunna se alla regnbågens färger i någons ögon trots den gråaktiga världen vi lever i. Att kunna brottas med någon och älska förlora bara för att veta att den aldrig vill göra dig illa på riktigt. Det handlar om att vilja tappa bort sig i någons famn & att aldrig hitta ut. ♥